305 Prickan

Nu ska jag berätta om den ko som fick mig att vilja börja hålla på med djur. Hon föddes 2002 på en gård i norra uppland, den våren var vi på vårat landställe som vi har. Den stugan ligger ca 200 m ifrån ladugården där hon föddes. Jag gick dit för att vara med på eftermiddags mjölkningen, det var då jag såg henne, denna underbart söta lilla kalv med två prickar på huvudet. Det var då jag döpte henne till Prickan. Den sommaren tog jag med mig en kompis till stugan, och vi var uppe mycket i ladugården, hon skaffade sig en annan favorit kalv. En dag så frågade vi bonden Lars om våra små kalvar skulle bli duktiga kor, han sa att min kompis ko skulle bli jätte duktig för att hon hade en sådan fin mamma. Medans min kalv skulle det inte bli mycket av, tänk så fel han hade.
Prickan kom till att leva som kviga på samma gård, fram tills bonden skulle sälja sina kor till en annan bonde. Prickan som hade kalvat en gång fick följa med till den nya gården. Där vart hon snabbt en av deras favoriter. Med hennes fina lynne och bra juverhälsa så fick hon vara kvar flera år.

Hösten 2009 skulle jag ut från skolan på jordprakik, hade då pratat med den enda bonden jag kände och frågat om han visste om någon mjölkgård som skulle kunna tänka sig att ta imot en praktikant. Det visste han och det visade sig vara den bonden som hade köpt hans kor tidigare. När jag kom dit för praktik så kände jag genast igen flera kor från Lars gård. Inom mig hoppades jag att 305 (Prickan) skulle vara kvar. Rätt som det var när jag gick där så hittade jag henne. Min älskade Prickan då var hon nästan högdräktig och skulle kalva inom 3 månader.
Efter min praktik så höll jag kontakten med den bonden, och hörde av mig lite senare och undrade om de hade något jobb nästa vår, vilket de hade. Så våren 2010 kom jag tillbaka till gården Rävnäs, tillbaka till mina kor där speciellt min Prickan. Sommaren gick och i början på augusti så var Prickan sjuk. Hon fick så kallat mastit i en juverdel. Mastit är en juverinflamation hos kor. Efter det återhämtade hon sig aldrig, så i slutet på augusti så fick hon följa med lastbilen för att få avsluta sitt långa liv. Hon vart 8 år, vilket är gamalt för en mjölk ko idag.

Prickan lärde mig hur underbara, trevliga, kloka och vackra djur kor igentligen är. Hon var så snäll, hon stod ut med nästan precis allt. Att få följa en kos liv på det sätten är väldigt speciellt. Hon har alltid en plats i mitt hjärta.